Fjärde Advent 2019

Äntligen! Fjärde advent och vi är i mål. God jul! Nu borde varenda tomte vara framme, glitter i taket, skinkan i ugnen, knäcken i tanden och klappen i säcken. Herregud, vilket drag. Och det var ju där allt började. Jag menar med Gud. En stjärna, en åsna, ett stall och en krubba. Och en liten bebis som fick namnet Jesus. Och hur är det nu, varför firar vi jul? För att Jesus föddes? Men då kan man ju undra vad den stora röda tomten hade för roll i stallet och vart granen stod. Var den pyntad? Gick Josef ut för att köpa tidningen strax innan de tre vise männen dök upp? Och åt de verkligen lutfisk?! Nä, nu vill jag veta hur allt hänger ihop eller inte hänger ihop och varför vi gör som vi gör.

Okey, vi vet att Jesus föddes, vår tideräkning började och detta firas så det står härliga till i alla kyrkor. Men tomten, pyntet, dopp i grytan och bocken som står i lågor. Hur började allt det här? Tomten = Sankt Nikolaus eller Sankta Claus som han också kallas. Nikolaus var tydligen en riktigt hyvens kille under sin livstid. Han var givmild och stred för det som ansågs vara rätt. Men det är just hans givmildhet som ligger till grund för att han inte bara firas som helgon, utan också är urfadern till vår jultomte. Och det är framför allt en speciell händelse som gav fyr åt detta. Nikolaus räddade nämligen tre systrar undan en skuld så att de slapp prostituera sig. Han gjorde detta genom att kasta in en väska med guld till dem under tre nätter. Detta får tankarna att gå till dagens julklappar, vars namn uppkommit av att man förr smög runt på julnatten för att dela ut presenter. Man klappade på dörren till den som skulle få presenten och sedan kastades den in tillsammans med ett rim. Därav julklapp.

Så har vi julbocken som från början var Sankt Nikolaus följeslagare och när firandet av Sankt Nikolaus upphörde på grund av reformationen, jobbade julbocken vidare på egen hand. När sedan Jenny Nyström satte färg på hela fenomenet föll bitarna på plats. Tomten fick röd kostym och blev chef för julklappsutdelningen. Julgranen som kopplas ihop med Livets träd i Paradiset, blev uppiffad med pynt och en stjärna i toppen. Från början pyntades våra gårdar med julstänger utomhus, men under 17–1800 talen togs hela granen in och dekorerades. Till allt detta ska det ätas. Julbord, tomtegröt, julgodis och nötter. Och det dricks både glögg, snaps och must. Att vi frossar på julafton borde höra till den gamla seden om att julfastan var över och det var dags att låta maten smaka. Men dagens frosseri tar nog alla rekord, med tanke på att vi mumsar julbord under hela december.

Så, då har vi nog fått en bild om hur allt hänger ihop. Men vad säger böcker och filmer om julen? En hel del. Och framför allt är det känslospektrat som spelar in. Julen är en högtid man verkligen firar tillsammans och vad händer när man helt plötsligt står inför en jul i ensamhet. En del välkomnar lugnet med öppna armar, medan andra tar till handling och gör något åt saken. Som Sigrid i boken Dan före dan av Felicia Welander. Hon kan inte tänka sig en ensam jul och ser därför till att ordna sig en juldate. Eva och Adam löser sina konflikter genom att kramas då det är kramsnö och blötkyssas i blötsnö. Allt går att läsa i Eva och Adam. Jul, jul, pinsamma jul av Måns Gahrton.

Om att fira jul ensam inom filmens värld ligger utan konkurrens, enligt min mening, Ensam hemma-filmerna i topp. Kevin McCallister 8 år, önskar inget högre än att få fira julen ensam, utan en stor familj som ständigt behandlar honom orättvist. Under buller och bång blir han skickad i säng kvällen innan familjens avresa till Paris, där de ska fira jul. Då morgonen gryr upptäcker han med skräckblandad förtjusning att han blivit bönhörd. Familjen är borta och han är ensam… Nu visar det sig att han inte blir helt ensam. Hans väg korsars av två tjuvars framfart, vars högsta önskan också är att få arbeta ifred. Hur som, blir detta en återkommande tradition. Kevin 10 år, råkar fira jul ensam i New York. Eller ja, inte helt ensam eftersom han en än gång råkar springa på samma skurkar han firade med sist. Helt underbara filmer som följs av Ensam hemma igen och Ensam hemma 4.

Så, ensam under jul. Det kan ju vara tråkigt, eller alldeles underbart. Troligtvis påverkar nog bakomliggande faktorer. Men låt oss leka med tanken att detta är en frivillig önskan, av en mycket omtänksam och gammal dam som inte gör en fluga förnär. Hon bor i en välordnad bostadsrättsförening, är alltid mycket artig och lågmäld. En dam som upplevs som en del av inventarierna vart hon än är. Grå och osynlig. Hon har ingenting emot detta, snarare tvärtom. Det är den perfekta täckmanteln. Då julen närmar sig börjar det att pirra lite extra innanför livstycket. Det pyntas, bakas och griljeras. Allt ska vara perfekt. Så är det doppedagen. Granen tindrar, Kalle gör sitt bästa i att spöa upp en liten och ettrig rosa uppstickare och jultallriken renskrapad. Då är högtidsstunden inne. Den gamla damen tar fram sin svarta anteckningsbok, sätter sig i favoritfåtöljen med ett rikligt gals sherry. Det är nu nästa års arga lappar ska skapas. Mycket tyst, mycket lågmält, men ack med så mycket krydda. Ett sätt bland många att fira en högtid med fokus på gemenskap.                       

Detta sorterar jag in under fliken Traditioner i min Inspirationskälla

Therese Hancock

Foto Elin Björklund