Advent. Nu närmar det sig jul minsann! Glögg, tomtar, tindrande barnaögon och mera glögg. För mig är första advent nedräkningen inför julafton med många delmål på vägen som julmarknader, julbord, lucia, ljusstöp och ja, mera glögg. Men om korrekt ska vara korrekt och det ska det ju vara, är första söndagen i advent kyrkoårets första dag som från början var den dag man gick in i julfastan. En tid av svält och planering av världens största party. För vem och varför kan man ju fråga sig. Jo, till minne av Jesus och hans födelse. Men under 1000-talet bytte julfastan namn till advent och det bestämdes att den skulle vara under fyra veckor, med högtidsstund varje söndag mellan 27 november – 24 december.
Under 1900-talet gjorde adventsljusstaken och adventsstjärnan entré. Adventsljusstaken med sina fyra ljus som återspeglar de fyra söndagarna och adventsstjärnan som ska föreställa Betlehemsstjärnan. För många byttes även fastan ut mot ren och skär längtan efter jul med klappar, god mat, umgänge, mera glögg och julpyntning. Julpynt är ett kapitel för sig. Affärerna börjar pynta redan i oktober, medan många andra väntar till just advent. Man kan gå varligt fram med julgardin, julstjärna och adventsljusstake, punkt. Eller så går man all in. Ute- och innebelysning, glitter, änglar, pepparkakshus, juldikter, tomtar, glatt humör, julgran eller julgranar, knäck, skinka och julblommor.
Jonas Karlsson skildrar en fantastisk berättelse om en organiserad trappljusstakshälsning som vidrör våra innersta behov och önskningar i boken God jul. Och i Marianne Cedervalls Snöstjärnor kan man ta del av kulturella krockar i köket inför julbordet. En annan tankevurpa går att läsa i En religionsfri jul av Fredrik Lindström, där julen pyntas utan religiösa inslag. Och efter en julanalys mellan far och dotter skulle man kunna se julen som ett långsiktigt produktutvecklat varumärke, som för övrigt går väldigt bra. I andra böcker väljer en del att ta livet av sig med en smäll, för att slippa julpynt, julpudding och umgänge. Eller gjorde han? Läs själva i Julens tolv ledtrådar av P.D. James.
Filmer om jul. Vart ska jag börja? Det finns sååå många, men om vi ska hålla oss till pynt så kommer Ett päron till farsa firar jul ganska högt upp. Man kan nog slå fast att Clark Griswold är en kille som går all in. Traditioner är heliga och så även pyntet. Julbelysningen han till slut lyckas tända kan få polarisen att smälta helt på egen hand. Julgran som grävs upp med rot och allt då sågen glöms hemma, släktsammankomst som får ordet stress att låta fjuttigt kryddat med en ettrig ekorre. Kan det bli mer jul än så?
En berättelse om julpynt får tankarna att gå till just pynt-de-lux, med blinkande ljusslingor i kulörta färger, tomtar i ull och porslin, julbonader, glittrande istappar och stickade hundtröjor med änglavingar. Och kanske en gnutta magi! För visst händer det något med oss, våra hem och samhället i stort då miljoner små ljus tänds i vintermörkret. Från en mörk och tung tid strax före det att jullådan bärs ner från vinden, till en tid fylld av förväntan och framför allt mys. Så låt oss spinna vidare på magi.
Ett litet undanskymt bageri i en stad som aldrig sover, där alla alltid är uppkopplade, alltid uppdaterade och alltid på gång. Snabba fötter forcerar trottoarer, bilar kokar av otålighet vid varje stoppskylt. Till och med fåglarna stressflyger för att hinna fram. Om man kunnat lägga en hand över staden skulle man känna dess puls mot den nakna handflatan. Inne i det undanskymda bageriet dänger Dagmar pepparkaksdegen på bakskivan och känner att nu får det banne mig vara nog. Hon märker hur hetsen sakta tränger sig in även i hennes lugna värld, där degar jäser i sin egen takt och trefika är klockan tre och går inte att streama vid ett senare tillfälle.
Men nu får det alltså vara nog. Dagmar ler och hennes ögon smalnar medan händerna knådar den blanka, bruna degen. I går såldes här söta vaniljkringlor, gräddstinna prinsesstubbar och sju sorters kakor. I dag är det första advent och nu ska här säljas stora pepparkakshjärtan att pynta gator och torg med. Dagmar sveper med blicken över byttor med glasyrer, florsocker och strössel i regnbågens färger. Hon nickar nöjt och stryker bort en ljus hårslinga som letat sig ner över kinden, där ett tunt lager mjöl stannar kvar. Leendet blir bredare då blicken slutligen landar på en oansenlig svart burk med lock. Hon släpper degen och sluter en hand om burken. Sakta lossar hon haspen. Poff och locket glider upp. Ett starkt ljus skimrar inne från burken och Dagmar mår genast bättre. Detta kommer att göra susen. Lite skön antistressmagi pudrad uppepå alla pepparkakshjäratan och lugnet borde lägga sig. Men några korn för mycket och det blir törnrosasömn i 100 år. Dagmar ler än en gång, men denna gång spelar en lömsk lek på hennes läppar. Pling! Första plåten är klar.
Detta sorterar jag in under fliken Traditioner i min Inspirationskälla
Therese Hancock
Foto Elin Björklund
Therese Hancock författarblogg; Inspirationskällan.
Välkommen! Roligt att just Du hittat hit. Tanken med denna blogg är att grotta ner sig i allt som kan inspirera för skönlitterärt skrivande.
Inspiration enligt mig;
Att ha inspiration är när din mentala kreativitet kittlas och nya idéer föds.
Att få inspiration är när du fångas i nuet och ser möjligheter.
Det är just detta som vi ska samla på. Hur då?
Jo, genom att utsätta oss för situationer, upplevelser, saker, människor, djur, böcker, filmer, väder, känslor. You name it! Allt som kan inspirera och fylla våra inspirationskällor.