Halloween 2019

Från början en keltisk skördefest med övertygelse om att döda själar återvände till jorden under natten mot Halloween. För att skydda sig släcktes alla hushållseldar och var någon ändå tvungen att gå ut under natten gudbevars, tog man med sig en ljusförsedd rova med utskuret ansikte. En jack-o’-lanterns, vilken var en påminnelse om smeden Jack som lurat djävulen, inte var välkommen till himlen och därmed dömd till att för evigt gå runt på jorden. Det enda han hade att lysa upp sin väg med var kolfyllda rovor. Under 1800-talet utvandrade många irländare till USA på grund av hungersnöd och tog då traditionen med sig. Väl över atlanten blandades kelternas halloweenfirande med andra traditioner, både inhemska och sådana som andra emigranter haft med sig. Detta resulterade i en riktig partydrink. Under många år var halloweenhelgen en stökig företeelse, men till slut lyckades amerikanerna vända på det hela och festligheterna hölls istället för barnen. Folk gick ut på gatorna, utklädda och med målet inställt på trick-or-treat.        

Hur halloween firas idag är nog väldigt olika beroende på land och hur just den enskildes traditioner ser ut. En del gör nog som seden säger. Med andra ord en ordentlig utspökning, stor hink för godis och sedan ut och knacka dörr. En del städer och samhällen anordnar riktiga gatufester, alltmedan privata aktörer slår upp portarna och välkomnar både vampyrer, häxor samt en och en annan zombie. Tilltugg är ofta avhuggna fingrar, döskallepajer och mumifierade paprikor. Rovorna har bytts ut till färggranna pumpor och andra vanliga inslag är fladdermöss, spindlar och självlysande maggots.

Om halloween finns gestaltat i böcker och filmer? Bajsar björnarna i skogen? Här snackar vi skräck och spänning. Halloweengäster som visar sig vara riktiga mördare, gengångare som just går igen, zombis som raglar runt på jakt efter lite människokött och häxor som blandar dödliga elixir. Mörker, spindelnät, regn och rusk. Skrik. Det är mycket skrik. Och puls. Så vad finns det kvar att skriva om… Kanske en kärleksberättelse mellan ett skelett och en vampyr. Det hela börjar med en hålögd flört för att sedan växa sig starkare med mycket passion. När paret är som lyckligast dyker en oväntad rival upp. En mycket ful och dräglande zombie. Zombin upplever något den aldrig gjort under sitt zombieliv. Ett galet habegär. Den bara måste ha skelettet. För sig själv! Med glupskande aptit äter den upp vampyren som förvånat ser sitt eget blod spruta runt på väggarna. Efter måltiden stapplar zombin fram mot skelettet och med ett bodindränkt grin gurglar den ut sin kärlek. Skelettet tar utan förändrad min fram sin forna piratrevolver och skjuter zombin mellan ögonen. Zombin faller ner död. Skelettet samlar ihop sig och mönstrar på Black Pearl.         

Detta sorterar jag in under fliken Traditioner i min Inspirationskälla

Therese Hancock

Foto Elin Björklund