Snabbtåg, snälltåg, tunnelbanetåg, ånglok, ståltåg, godståg, pendeltåg, nattåg, fjärrtåg. Ibland delar de samma räls, ibland har de en alldeles egen. Ibland fraktar det människor, ibland gods och kanske en och en annan höna. Tåg har enligt min mening en fantastisk historia med allt från uppbyggnad av järnvägsnätet, till de olika klasser man kunde färdas i, strejker och vita linnedukar. Inom litteraturen har det åkts mycket tåg, både till och mellan olika destinationer. Det har begåtts mord ombord på tåg, då framför allt Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Och det har transporterats människor mellan olika världar som i Nevermoor av Jessica Townsend och naturligtvis unga trollkarlar och häxor till Hogwarts, med den röda Hogwartsexpressen i Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling. I filmen Linje 123 kapad, tas folk till gisslan och hotas att dödas om inte en lösensumma betalas ut. Men det har också uppstått fantastisk vänskap på tåg som i Mr. Beans semester.
Tankar om ett tåg som en dag tog en annan rutt… Ett tåg som åker samma stäcka varje dag året om. Grå, lätt hopsjunkna människor med tom blick och monotona rörelser färdas i detta tåg. Samma tid, samma plats. Vädret är grått, stationen är grå, hunden är grå. Allt är en jävligt deprimerande upprepning. En dag tar lokföraren ett beslut. Hon växlar in på ett annat spår, sedan ett till och ett till. Först är det ingen som reagerar. Men när tåget åker över Öresundsbron vaknar en man till och undrar omtöcknad vad som händer. Färden går vidare och ju längre ner över Europa de kommer, vaknar fler och fler av passagerarna ur sina grå dvalor. Snart når ekipaget medelhavet och dess vita stränder. Dörrarna öppnas och alla staplar ut i en värmande sol och väntande parasolldrinkar.
Detta sorterar jag in under fliken Transport i min Inspirationskälla
Therese Hancock
Foto Elin Björklund